Okinawa På Okinawa, i den japanska ögruppen Ryukyu, fanns sedan länge "Tode", som var ett gammalt kampsystem, utvecklat särskilt under de perioder i historien då öborna förbjudits att bära vapen. Olika kinesiska mästare har under historiens lopp tagit sig till Okinawa och försökt undervisa sin kampart där. Men öborna var måna om att behålla sin ursprungliga metod, så de kinesiska arterna fick inget ordentligt fäste. Hur som helst influerades naturligtvis Tode av dessa kinesiska arter, och utvecklades hela tiden till den karate vi kan se idag. Den senaste utvecklingen av den traditionella Shotokan-Ryu karaten (ej tävlingskarate), har skett främst tack vare Gichin och Yoshitaka Funakoshi med assistenter.
 Gichin Funakoshi var en av de första som lyckats undervisa Karate utanför Okinawa. 1922 visade han upp Karate vid en stor gala i Tokyo och detta blev en väldigt lyckad uppvisning som ledde till att Karate kunde spridas vidare ut i Japan. Efter uppvisningen hade Gichin planerat att resa tillbaka till Okinawa direkt, men sköt upp återvändandet på grund av den stora responsen han fick efter uppvisningen. Några stora namn som påverkade Funakoshi att stanna var Hakudo Nakayama (Kendo) och Jigaro Kano (Judo), som insisterade på att få lära sig några enklare kata. En tid senare kom även en känd målare, Hoan Kosugi, till Funakoshi och bad honom stanna kvar i Tokyo och undervisa Karate. Funakoshi sköt ytterligare på sin hemfärd, och efter ett tag insåg Gichin att det var bla han som kunde sprida Karate-Do vidare i hela Japan. Så Gichin Funakoshi stannade kvar i Tokyo och började där att undervisa karate. Under denna tid i Japan influerades karate av japanska "budo" och Gichin Funakoshi omformade karate till en filosofisk art, mer än ett rent kampsystem - Karate-do. År 1957 dog Gichin vid en beundransvärd ålder av 89 år. Det sägs att han i slutskedet av sitt liv, då hans ben inte längre orkade bära honom, satt och tränade slagtekniker. "Karate no jugyo wa issho de aru" - Karateträningen varar hela livet.
 Hans läkare uppskattade att han inte kunde bli mer än ca 20 år. Med detta som en sporre beslöt Yoshitaka sig för att träna karate med all sin livsenergi, för att uppnå högsta möjliga nivå innan han till slut inte orkade träna mer. Yoshitaka utvecklade sin Karate väldigt mycket tekniskt, vilket definitivt kom att skilja japansk Karate-Do från Okinawas. Yoshitaka influerades av Azatos Naha-te mer än sin far och tog därmed till sig många ideer från en kendostil kallad jigen ryu kenjutsu, vilket Azato och dennes lärare Matsumura Sokon var mycket framstående inom. Yoshitakas träningspass var mycket fysiskt krävande och Yoshitaka förväntade sig att eleverna tog i dubbelt så mycket som de kanske tvingades göra i en eventuell verklig situation, för att de verkligen skulle vara förberedda. Han ansågs också som en tekniskt innovatör. Till skillnad från det gamla Tode från Okinawa lade Yoshitaka större vikt vid tekniker med benen. Mawashi-geri, Yoko-geri, Fumikomi och Ushiro-geri infördes t.ex av Yoshitaka, och benteknikerna utfördes med mycket högre knälyft och lägre tyngdpunkt än tidigare. Även höftens rörelser vid sparkar poängterades. Tillsammans med bl.a Tadao Okuyama, Genshin Hironishi, Shigeru Egami, m.fl. utvecklades denna Yoshitaka-Ryu som idag förs vidare av Shihan Taiji Kase elever. Gichin Funakoshi lade stor vikt vid kata-träning, medan Yoshitaka utvecklade kumite-övningar ("fighting"-övningar) med sin Fars tillåtelse. Mellan 1930 och 1935 utvecklade bl.a Yoshitaka Gohon Kumite, Kihon Ippon Kumite, Jiyu Ippon kumite och slutligen Jiyu Kumite. Iden till Gohon Kumite fick Yoshitaka från Kendo, vilket han tränade under Hakudo Nakayama. 1945 tog sjukdomen tag i Yoshitaka, och han lämnade jordelivet vid en ålder av 39 år. Han levde alltså dubbelt så länge som läkarna hade förutspått. Läs vidare om Shihan Taiji Kase här. |